Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Världscellisten Torleif Thedéen utsedd till ny gästprofessor vid Musikhögskolan

Torleif Tedén

Han vann internationellt erkännande redan i mitten av 1980-talet genom att vinna tre av världens mest prestigefyllda cellotävlingar. Sedan dess har han jobbat som cellosolist med de ledande symfoniorkestrarna och de största dirigenterna över hela världen. Nu har Musikhögskolan anställt Torleif Thedéen som gästprofessor för en femårsperiod till och med vårterminen 2021.

Torleif kommer att arbeta deltid på Musikhögskolan och kommer under första läsået att ha ansvar för fyra studenter på masternivå. Dessutom kommer han att undervisa studenterna på kandidatnivån i ett antal masterclass under läsåret.

Vi stämmer möte med Torleif i Musikhögskolans konsertsal, Rosenbergsalen, för en pratstund om hans arbete som musiker och pedagog.
– Jag ser mycket fram emot mötet med studenterna och tycker det även ska bli stimulerande att jobba på en lite större skola. Jag har under de senaste 20 åren undervisat ute på Edsberg slott, som ju visserligen tillhör Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, men känslan när man befinner sig i byggnaden är ändå att man arbetar på en liten skola, berättar han inledningsvis.

Vad letar du först efter när du möter en ny student?
– Jag noterar ju först studentens talang och kompetensnivå. Jag känner att jag med tiden har utvecklat en sorts röntgenblick för vad studenten behöver jobba med. Det jag ser som allra viktigast är att få en bra kommunikation, som leder till en ömsesidig stimulans i undervisningssituationen mellan studenten och mig som lärare.
– Studentens egen vilja till hårt arbete och receptiviteten att ta till sig det man har att säga är helt avgörande för hur inlärningskurvan kommer att se ut. Man blir nämligen ingenting utan mycket övning, oavsett hur talangfull man är.

Vad gör dig gladast när du hör en student spela för första gången?
– Gladast blir jag om jag upptäcker att studenten har en egen musikalisk identitet, d v s en egen uppfattning om hur stycket skall framföras och låta. Det blir så mycket lättare att undervisa då, tycker jag.
– En student på kandidatnivån kan ibland vara längre kommen än en masterstudent. Men sannolikheten är ändå större att man ska hitta dessa bevis på musikalisk och personlig mognad hos en masterstudent, som ju haft längre tid på sig att utvecklas.

Hur hanterar du en dålig dag på jobbet som musiker?
– Jag är väldigt sällan helt nöjd med en konsert. Det är det som är det svåraste med jobbet som musiker, samtidigt som det innebär en stor utmaning. Just den egenskapen gör ju nämligen att man kan komma riktigt långt inom sin profession.
– Längre tillbaka i tiden, när jag hade spelat en konsert och kanske missat någon ton här och var, kändes det som om världen var på väg att gå under. Sakta men säkert kom man dock till insikten att den inte alls höll på att göra det. Istället var det bara att bita ihop och komma igen.
– Numera försöker jag skingra tankarna efter en konsert med att göra något helt annat, t ex att ge mig ut på en golfrunda eller en långpromenad.

Har du någon käpphäst i ditt lärarskap?
– Det jag ofta återkommer till i min undervisning är vikten av att vara så fysiskt avslappnad det bara går när man spelar. I det avseendet kan man säga att musiker har stora likheter med idrottare. Oavsett om du springer 100 meter eller spelar ett stycke musik blir det alltid bäst om du är helt avslappnad i de muskler som inte används just då, samtidigt som de förstås måste arbeta på en finstämd anspänningsnivå. Om sprintern Usane Bolt, t ex spänner sig det allra minsta i ett 100-meterslopp blir det absolut inga världstider. Samma principer gäller i musicerandet. När det gäller cellospelet är det framförallt handlederna och vänsterhandens fingrar som måste vara avslappnade för att man ska nå de höga musikaliska höjderna. När man lyckas fullt ut med detta upplever man vad orsaken är till att man valt just musikeryrket.

Vad gör dig upprörd som lärare?
– När en student inte försöker ge allt den har i sitt cellospel. Jag kan inte undervisa någon som inte är intresserad av att det ska bli så bra som möjligt. Som lärare är det framförallt motivationen man vill se hos en student. Motivation är det man vill ha och motivation betyder ibland mer än nivån, inom rimliga gränser, brukar jag säga. Du måste ha en vilja att anstränga dig och en vilja att utvecklas – i annat fall blir det ingenting av musicerandet oavsett hur talangfull du är.

Vad gör dig upprörd som musiker?
– När en musiker är arrogant och bekväm och inte är beredd att anstränga sig för att komma vidare med sin egen musikaliska utveckling och sitt samspel med andra musiker.

Vad gör du på fritiden?
– Jag spelar golf och tillsammans med ett gäng kompisar spelar jag i ett pingislag, som spelar på rätt hyfsad korpen-nivå. Som en liten anekdot kan jag berätta att jag faktiskt slagit Sveriges pingisgigant, Jan-Olof Waldner, en gång. Det hände sig för många år sedan på ett läger någonstans långt nere i Småland. Jag var tio år och J-O Waldner var sju och var obetydligt högre än pingisbordet. Men jag vann i alla fall, vilket med facit i hand väl ändå måste anses vara en glasklar pingismerit….!

Vad har du för golfhandikapp?
– Jag har varit nere på 7 [Vilket är en mycket hög nivå, förf. anm.], men just för tillfället ligger jag på 9,4.

I Rosenbergsalen är det svalt och skönt, men utomhus lockar vädret med solsken och högsommartemperaturer mitt i september månad. För Torleif är det färd mot flygplatsen Kastrup som gäller och luftburen resa mot nya konsertmål. Förhoppningen är att vädret ska hålla i sig ett tag till och att det ligger en utmanande golfbana i närheten av nästa konsertestrad!

OVE TORSTENSSON      
text

LEIF JOHANSSON
foto