Hur känns det att ha blivit professor?
– Det känns jättestort. För mig är det kronan på verket efter en lång utbildnings- och forskarkarriär samt en bekräftelse på att det som jag har uträttat har betytt någonting, inte bara för mig själv utan även för andra. Min förhoppning är att arbeta vidare med utveckling, förändring och påverkan i min nya position, både på Musikhögskolan i Malmö, Konstnärliga fakulteten och Lunds universitet men också med våra många externa samarbetspartner.
Berätta mer om din forskning!
– Min forskning och undervisning inom det musikpedagogiska och utbildningsvetenskapliga området kan ses som följdriktiga och tematiskt besläktade frukter av livslånga intresseinriktningar där forskningsmässig, konstnärlig och pedagogisk verksamhet flätas samman. Som forskare, konstnär och pedagog har jag både roats och oroats av de olika möjligheter och omöjligheter som uppenbaras i samband med risktagande. Jag älskar att utforska osäkerheten, att ännu inte kunna, att ännu inte veta.
– I debatten kring skolan diskuteras återkommande om regler, riktlinjer och förnyade kursplaner kan ge lärare en säkerhet och trygghet i sitt arbete. Enligt min forskning kan en lärares breda verksamhetsfält aldrig fångas i enkla modeller. Osäkerheten är ofrånkomlig. Därför ligger utmaningen i att var trygg i osäkerheten, ett sätt att forma en yrkesidentitet där osäkerheten är en given del och där vi betraktar den mer som en möjlighet än som ett hinder. Tillsammans med internationella forskargrupper har jag undersökt den pedagogiska improvisation som uppstår i klassrummet varje gång den planerade lektionen möter den levda lektionen och hur lärare och elever förhåller sig till den osäkerhet som då uppstår.
– Genom att undersöka musiklärares förmåga till risktagande och göra det omöjliga möjligt har min forskning och tillämpningen av den genererat och tillgängliggjort definitioner och artikulationer av musikläraryrket och musiklärarutbildning, skapat metoder och illustrationer för att medverka i och leda kreativa och riskfyllda interdisciplinära processer, såväl som fördjupad förståelse för musiklärares livsvärldar som lärande och kunskapsbildare.
Men vad är din motivation för att forska på just det området?
– För mig handlar det om att vi nu utbildar lärare som ska ta hand om elever som föds år 2050. Vad vet vi om vad dessa framtida elever behöver kunna? Och, än viktigare, hur rustar vi våra lärarstudenter för det? När jag var med och gjorde om lärarutbildningen 2011 förstod vi att det behövs både utbildning och forskning som stöttar våra framtida pedagoger som i sin tur ska stötta och utbilda framtidens medborgare.
Berätta om din undervisning.
– Jag undervisar i utbildningsvetenskaplig kärna, och handleder arbeten på grund- och avancerad nivå och på forskarutbildningen. Mötet och relationsbyggandet är viktiga byggstenar i min undervisning och att alltid bjuda in studenterna till engagemang och delaktighet. Återigen, när den planerade lektionen möter den riktiga lektionen. Vad händer då? Hur kan jag skapa relationer, både mellan människor och mellan människor och det undervisade ämnet? Att få till det, det är själva magin med att undervisa.
När är ditt jobb som roligast?
– När vi får till 50–50-balansen, alltså när både jag som lärare och mina studenter lever upp till vår fulla potential och vågar utforska det oväntade som kan hända i ett sammanhang. Att arbeta med barn och unga och professionsutveckling i det är helt magiskt. Jag tycker att jag har världens bästa jobb.
Förutom professorsinstallationen, vad är aktuellt i ditt yrkesliv just nu?
– Just nu jobbar jag mycket med praktiknära skolforskning inom regeringsuppdraget ULF - Utveckling, Lärande, Forskning - där vi har fått forskningsmedel för två projekt som bygger på varandra. Vårt nuvarande projekt heter ”Den digitala eleven – utmaningar och möjligheter för lärare och lärarstudenter i den digitaliserande gymnasieskolan” och är en förlängning av det initiala forskningsprojektet som handlade om datorn som instrument i musikundervisningen. Genom att samarbeta med lärare från Musikhögskolan i Malmö, Ystad Gymnasium och Rytmus Malmö tog vi fram guidelines för hur lärare och lärarstudenter ska kunna arbeta med datorn i musikundervisning. I det nuvarande forskningsprojektet testar vi dessa utifrån frågor kring kollegialt lärande, sambedömning och kvalitetskriterier. Hur funkar våra guidelines i genomförande och användning? Behövs de justeras för att kunna användas innan vi sjösätter dem? I år bjuder vi också in våra lärarstudenter att ta del av projektet och förhoppningen är att vi ska kunna presentera nya spännande undervisningsmodeller som kan komma alla till godo. Vi samarbetar även med Berklee College of Music i Boston; de är våra kritiska vänner som kommer att titta på det färdiga resultatet. Under hösten kommer det även att komma ut ett nytt bokkapitel om vårt pågående forskningsprojekt.
– En annan samarbetspartner som också sitter ihop med det här projektet och praktiknära skolforskning är d:school vid Stanford University. Under vårt forskningsprojekt har vi testat olika modeller för att se hur samarbeten mellan forskning och skolan kan se ut. Hur skapar vi synergier och lyfter den beprövade erfarenheten? d:school jobbar på samma sätt och via sitt K12 Lab testar de och tar fram nya utbildningsmodeller för grund- och gymnasieutbildningen och jobbar, likt oss, konkret och handfast med metoder som väver samman teori och praktik. Just nu testar vi modeller som de har tagit fram och i framtiden kan de komma att testa våra. I mångt och mycket fungerar d:school som en stor mötesplats och tankesmedja. Det är något vi vill åstadkomma här med. Ett bra exempel är våra ULF Bazar-event där vi bjuder in pedagoger för utbyte av erfarenheter mellan akademi och skola och delar med oss av inspiration och olika perspektiv. I höst kommer vi att jobba med temat ”belonging” och har bjudit in Susie Wise och Christine Wong Yap som föreläsare till ULF-Bazar den 9 november. Det kommer att bli superintressant!
– Sen måste jag även nämna TEAM- projektet, det står för Teacher Education Academy for Music - Future-making, Mobility and Networking in Europe. Via nätverket EAS - European Association for Music in School - där Musikhögskolan i Malmö ingår har TEAM-projektet blivit tilldelat EU-medel på 1,5 miljoner euro för att tillsammans samla in kunskap om hur vi bäst skapar den framtida musikutbildningen på olika nivåer i enlighet med de nuvarande behoven av musiklärarprofessionalisering, digitalisering, interkulturellt lärande, framtida livskraft, hållbarhet och social koherens. Totalt är vi 15 lärosäten som ingår och det är urhäftigt att se all den här erfarenheten och kunskapen samlad.
Det låter som om du har hittat precis rätt yrke för dig, men om du inte hade blivit professor, forskare och lärare i musikpedagogik, vad hade du blivit då?
– Så här är det med mig; jag har jobbat som skådespelare, musiker, kompositör, dansare och jag har jobbat med mode och design. Ett tag tänkte jag att jag skulle bli bildlärare eftersom jag också har jobbat mycket med konst och keramik. Jag har även funderat på att öppna en konceptuell bokhandel med barnböcker och experimentklubbar, men om jag ska vara ärlig så tänker jag nog mest att jag aldrig ska bli färdig med att utmana mig själv och lära mig nya saker. Som Pippi säger: ”Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur”.