Performance Centre

Jag hade min examenskonsert förra veckan och jag vill att ni ska veta att speciellt den andra sessionen var väldigt användbar. Jag tillämpade några av de aspekter vi hade pratat om, som att få ögonkontakt med publiken och jag fokuserar inte så mycket på de tekniska aspekterna, utan på de musikaliska och vad jag ville förmedla till publiken. Jag kände mig bättre och generellt var jag nöjd med hur jag spelade.

Jag är väldigt nöjd med hur jag presterade i betinget. Jag kunde uttrycka musikaliska idéer och inte bara överleva situationen. I början var jag skakig, men jag visste att det skulle gå över så jag hängde inte upp mig på det. Jag tror att just prata om skakningar har gjort mig mer avslappnad när det händer, vilket gör att en del av den fysiska spänningen släpper. En positiv cirkel! Det är fortfarande inte helt borta, rädslan för okontrollerbara skakningar finns fortfarande kvar, men jag känner definitivt att jag är på väg åt rätt håll. Jag tyckte att den positiva feedbacken du och Simon gav mig verkligen var uppmuntrande. Jag tyckte också att strategin för planering, vad man ska tänka på när man presterar, var väldigt användbar.

Överlag har den här kursen gett mig struktur för att kunna rama in min egen process med prestationsångest. Det fanns också mycket utrymme för att tänka och ställa frågor. Jag är väldigt tacksam!

Det är viktigt för oss unga musiker att tala och diskutera kring hur vi känner oss inför, under och efter ett framförande. Det är något som inte ofta tas upp på de individuella instrumentlektionerna. Men för att det vi lär oss i våra instrumentlektioner överhuvudtaget ska fungera i ett framförande bör vi utveckla strategier för att dels klara av den mentala pressen samt att tygla (eller kanske snarare acceptera) de kroppsliga "förändringar" som sker i samband med ett framförande.

Jag tycker att kursen dels gav mig verktyg för att utveckla dessa strategier, men kanske viktigast av allt, så gav den mig perspektiv på att jag inte är ensam om att ha stora besvär före, under och efter ett framförande. Det har känts bra att få diskutera detta med mina kurskamrater.

Under en individuell sittning tillsammans med Francisca Skoogh och Simon Granér fick jag diskutera mina tankar kring mitt spel och min prestation på scen och hur jag ser på min egna prestation både under själva prestationen men också efteråt. Det jag tog med mig från den "masterclassen" var att utmana mina invanda beteenden före ett framförande, att acceptera att jag inte är så bra på att utvärdera mig själv och hur jag kan bli bättre på just att utvärdera "rättvist".
 
Jag tycker att det behövs mera diskussion kring ämnet "performance psykologi" på Musikhögskolan i Malmö, det är i all fall något jag vill fortsätta att diskutera och lära mig mer om.

Jag deltog i kursen för att jag hade haft dåliga erfarenheter i auditionssituationer. Flera gånger har jag blivit supernervös i olika auditionssituationer eller i masterklasser, mina tankar har varit negativa, händerna börjar skaka och det blir nästan omöjligt att fortsätta spela. Mitt största problem har varit mina tankar kring att jag hade en dålig fingerteknik.

Under det första året lärde jag mig mycket om prestationsångest som hjälpte mig att förstå varför jag blev så nervös och varför mina tankar påverkade min prestationsförmåga så mycket. Det var viktigt att förstå psykologiskt varför mina händer blev skakiga och varför jag tyckte att jag var så dålig på att spela specifika delar (self-efficacy). Jag lärde mig också att det är möjligt att träna denna färdighet, bli bättre på det och att det finns många sätt att ta sig dit. Tack för kursen! Detta har varit ett mycket viktigt steg för mig mot att bli en gladare musiker.